Sedan snart två år tillbaka gör jag återigen radio. Den här gången som en del i en fantastisk trio bestående av Clea Herlöfsson och Jason Diakité. Programmet rör sig mellan electronica, house, techno, hip hop och r&b. En gång i månaden möts vi upp och tjafsar om vilka låtar som ska få plats i showen.
Här hör du senaste avsnittet av RBMA Radio Up North.
Dansmusiken är i dag den nya popmusiken för massorna och dagens rockstjärnor är dj:s. Sverige har i många år haft producenter och dj:s som tillhört den internationella undergroundeliten men de senaste åren har det skett ett skifte. Med den nya generationen har de kommersiella elementen tillkommit och nu marknadsförs artister och dj:s som världsstjärnor och sponsoravtalen avlöser varandra. De nya stjärnorna kan spelreglerna, förstår vad som krävs och tar gärna sin musik till massorna, till skillnad från det äldre gardet som helst tar ett steg bort från de kommersiella kraven.
I serien Swedish DJs har Calle Dernulf under lång tid följt både pionjärerna som banade väg och superstjärnorna som tog scenen till en ny nivå. Cari Lekebusch, en av den svenska technons fan bärare, berättar om ett avgörande ögonblick:
”När jag stötte på Rolands trummaskin TR808 för första gången fick jag en chock, jag höll på att skita på mig. Sen tittade jag på prislappen och insåg att jag lika gärna kunde köpa en bil för de pengarna, pengar som jag inte hade. All musik som är gjord på den tiden är gjord av rika männi skor och riktigt duktiga musiker, ha ha.”
Jag vet att det händer alldeles för sällan men nu har jag gjort en ny mix!
När det gäller att sätta ihop en mix så är det med precis samma roliga känsla som när jag gjorde kassettband som tonåring. Då handlade det, precis som nu, om att plocka favoriter och spela in dom på ett format som gjorde det möjligt att dela musiken.
Dom verkar ha så roligt! Lyssna bara på dom senaste släppen eller häng på när någon av trion spelar skivor. Glädjen och nyfikenheten är så smittande. Det är någonstans där hemligheten ligger. Det förtar inte på något sätt det utmärkta i Studio Barnhus utgivning eller produktioner utan adderar snarare charm.
Första släppet, Good children make bad grown ups kom hösten 2010 och redan där stod det klart att det här inte är ett vanligt skivbolag som siktar på världsherravälde. Mottot verkar vara är att det ska vara skoj. Jag tvivlar inte en sekund om att dom tar sin musik på största allvar men dom har bara en mer avslappnad inställning till sitt skapande än många andra.
Finnen Sasu Ripatti går under många namn och väljer du ett så väljer du också en viss musikalisk rikning.
Vladislav Delay och Uusitalo är lite mer skruvade saker som passar bäst på det vågade dansgolvet medan Luomo alltid har varit med en lätt touch av pop.