Ida Engberg har de senaste åren gått från house till techno, på skiva vill säga, men inställningen är densamma. Rytmen är det centrala och melodierna antyds men tar aldrig över med andra ord musik gjord för ett medvetet dansgolv.
Ida Engberg har de senaste åren gått från house till techno, på skiva vill säga, men inställningen är densamma. Rytmen är det centrala och melodierna antyds men tar aldrig över med andra ord musik gjord för ett medvetet dansgolv.
Det händer ibland att allting stannar upp. Ett ljud, en röst eller en hel låt skakar om tillvaron för en stund. Julio Bashmores – Battle for middle you gjorde precis det för mig.
Musikhistorien skrivs ständigt om, gång på gång. Vi går in i perioder av likriktad musik och tröttnar ibland inte förrän vi presenteras något annat, en ny variant eller riktning. Egentligen var jag nog inte så musikaliskt trött men säkerligen mätt på en hel del som skapades och så plötsligt så träffades jag av låten!
Under många år har jag följt Joel Alter och hans olika projekt. Sällan har jag blivit besviken! När han gav ut sin musik på DJ Hells International DeeJay Gigolos lyckades han skapa egen rymddisco som passade det sammanhanget och ändå spretade åt Joels håll.
Henrik Jonsson är både på pappret och i praktiken en perfekt samarbetspartner till Joel Alter. Jonsson har sen drygt tio år tillbaka genom Stress Assassin och Porn Sword Tobacco utforskat ambient och elektronisk musik och gjort det med ett lätt och melodiskt naivt handlag.
Nu har min långa artikel om några av profilerna inom den svenska klubbscenen publicerats och då är det på sin plats att plocka fram en gammal svensk housefavorit.
Året var 1992 och Sound Factory gjorde en remix på UFI feat Franke Pharoah – Understand this groove (I really love you). Originalet är bra men Sound Factory fångade tiden bättre och är tydligare som tidsmarkör.
Nu har låten Drive släppts. Inspelad av Daft Punk 1994 men bortglömd på skotska skivbolaget Somas kontor. Det låter som ett extraspår från en ep under den här tiden. Drive är inte dålig utan den är helt enkelt ett bra högoktanigt technospår. Mycket energi och jag får känslan av the Chemical Brothers tidigt 2000 tal. Låten påminner en aning om deras egna Alive, Rollin’ & Scratchin’ och Rock ’n Roll utan att nå samma höjder.